”Det är otroligt att det här har blivit så stort”

Publicerad

Angelica Larsson var en av profilerna i första säsongen av Svenska Truckers. Idag följer fler än en och en halv miljon hennes konton i sociala medier, och i oktober släppte hon boken ”Vägval”. Där berättar hon om de tuffa perioderna i livet, men framför allt om varför hon kör lastbil och vill fortsätta göra det.

Hon var en av de första kvinnliga lastbilsförarna som på ett mer strukturerat sätt började lägga upp bilder och filmer från sin vardag i sociala medier. Idag är hon inte ensam, men Angelica Larsson har nått en dominerande position i sin genre på såväl Facebook och Instagram som Youtube. Den som följer henne får en bra inblick i vardagen som lastbilschaffis, om än i lite kryddad form. Hon beskriver sig själv som ”jätteointresserad” av böcker, men att nu ändå släppa en bok har sina fördelar, tycker hon.

­– Jag har inte läst en bok sedan jag gick i skolan. Men förlaget hörde av sig och jag funderade lite på möjligheten att kunna förmedla vad jag gör i ytterligare ett format. Man får också med många fina bilder i en bok.

I Vägval målar Angelica Larsson upp bilden av ett ansvarsfullt yrke som är ganska fritt och trivsamt och med mycket tid till att tänka, lyssna på musik, podd eller ljudböcker. Hon nämner också lyxen att få se så mycket av Sverige på arbetstid. Det här är fördelar med yrket hon tror att många inte tänker på.

– Det som är fint med föraryrket är också att det finns så många olika delar i det. Tycker man om att träffa folk kan man köra distribution, och fjärr om man inte vill det. Man kan också köra till andra länder. Men de flesta tänker nog att man alltid sitter bakom ratten, att det är tråkigt eller bara något för gubbar.

Anglica Larsson

Svenska Truckers blev en vändpunkt för många unga svenskars syn på yrket. Personer som Angelica Larsson gör också skillnad, och hennes följare finns dessutom i flera länder.

– Jag hoppas det jag gör spelar roll, det är det jag vill. Jag är ju också rätt kort, en och femtiofyra, och visar att man kan vara olika och att det funkar ändå. Jag vill gärna nå ut i länder där det fortfarande är väldigt ovanligt att tjejer kör, och få dem att förstå att de också kan ta chansen. Därför har jag nyligen startat ett nytt projekt som handlar om att berätta om yrket för tjejer i andra länder.

Angelica Larsson säger att hon mött många som kört lastbil tidigare, gjort något annat ett tag, och sedan sagt att de nog ska gå tillbaka till lastbilen efter att ha inspirerats av henne. Men hon tycker inte att det är fel att testa något nytt, vare sig inom branschen, eller mellan branscher.

– Jag trivdes bra på mitt förra jobb i Gävle, men vågade ändå flytta till Gällivare och fick en nytändning av det. Den som jobbar för ett stort åkeri har ofta möjligheten att pröva olika delar av yrket. Det kan vara läskigt i början, men blir bara roligare och roligare. Nu när det är brist på förare kan det finnas möjlighet att testa flera roller.

Men att Angelica Larsson själv skulle köra lastbil var ingen självklarhet. I boken beskriver hon gymnasietiden och inriktningen mot maskinteknik, och hur hon som på ett bananskal hamnade i åkeribranschen. Finanskrisen hade slagit till och på förslag från pappa tog hon truckkort och sedan lastbilskort av bara farten. Från början handlade både gymnasieutbildningen och körkorten mycket om att skapa bra jobbutsikter.

 Jag var en av många som inte visste vad jag skulle bli. Jag tänkte inte ens att yrket lastbilschaufför fanns, man stod och väntade på bussen och så körde en lastbil förbi. Mer än så hade jag inte tänkt på det. För den som vuxit upp i det här är det något helt annat.

I boken beskriver Angelica Larsson den mörkare perioden i livet, som präglades av en destruktion relation. Men den röda tråden är framåtandan och nyfikenheten. Det som var grunden till att hon under en tid tränade sex dagar i veckan och fick en plats i Sveriges största tävling i bikinifitness, det som tog henne över Atlanten för att bli modell i flera lastbilskalendrar och som fick henne att börja skriva om och filma livet som lastbilschaufför.

När jag undrar vad hon hade gjort om det inte blivit åkerinäringen så gissar hon på just maskinoperatör. Men att hon nog hade velat utvecklas i det yrket också, ”Det finns ju många maskiner att lära sig där”.

– De flesta av mina tjejkompisar valde mer traditionella kvinnoyrken. Men jag hade också funderingar på att läsa till civilingenjör. Jag har alltid varit målmedveten och tycker om när det händer lite och livet är varierat. Sedan har jag haft tur med mina arbetsgivare och kunnat ta ledigt när jag behöver och vill göra något annat. Som när jag fått inbjudningar till olika event utomlands. Har man bra kollegor och arbetsgivare så kan man ha nästan vilket jobb som helst, även om det är tufft.

Angelica Larsson har bra koll på sina följare. 26 procent är från USA säger hon. Det är också många från Tyskland, och från Norge. 90 procent är män, men andelen tjejer ökar stadigt. Ett vanligt inlägg kan få 20 000 ”likes” och 500 kommentar. Ibland mer.

– Jag försöker ta en timme eller två att svara på kommentarer efter varje film, för att visa att jag engagerar mig precis som mina följare. Det blir också ett sällskap, passar bra när man inte träffar så många andra i yrket, säger hon.

Exponeringen är enorm, men det är en annan sak att fysiskt stå och prata inför människor, tycker hon. Det är en av de senaste utmaningarna Angelica Larsson gett sig själv.

– På Elmia föreläste jag för gymnasieelever och det var jättekul. De lyssnade och det gick bra trots att jag aldrig pratat inför folk, aldrig haft någon ledarroll och alltid varit ganska försynt och blyg. Det är faktiskt otroligt att det här har blivit så stort.

Att vara tjej och relativt ung i en så historiskt mansdominerad bransch är förstås en bra utgångspunkt i sociala medier där det gäller att hitta sin egen profil och existensberättigande. Det kan också vara riskfyllt, men tittar man på kommentarerna på Angelicas inlägg är det en positiv och respektfull ton som dominerar helt. Hon har sällan upplevt problem i yrket heller, i princip alla hon möter är välkomnande och uppskattar att fler tjejer kommer in i branschen. Men ändå, ”män är män”, som man säger.

– Ni är ofta väldigt självsäkra, och ibland kan man känna sig lite överkörd. Jag har varit med om att en man varit helt säker på sin sak, men så har jag gjort på ett annat sätt och det har funkat bättre. Det är roligt när man kan visa att man kan och att tjejer inte måste ha en karl som håller dem i handen. Sedan kan många tjejer fortfarande spela med de fula korten, om de känner att de inte orkar något och egentligen vill ha hjälp. Då kliver männen gärna in, fortfarande.

Artikeln är tidigare publicerad i Svensk Åkeritidning nr 6 2022.

Foto: Ola Torkelsson, Stefan Nilsson/Trailer

Om Angelica Larsson
Bor: I villa i Gällivare tillsammans med pojkvännen Anton. Uppvuxen i Älvkarleby söder om Gävle.
Följare på sociala medier: Drygt 1,6 miljoner (Facebook, Instagram och Youtube).
Kör just nu: Maskintrailer från Volvo.
Typisk rutt: Kör mycket mellan norrbottniska orter såsom Kiruna, Pajala och Jokkmokk, ibland även in i Finland eller Norge.
Typisk last: Borrigg, stor kompressor eller andra tunga och stora maskiner.
Egenskaper hos en bra lastbilsförare enligt Angelica: Envis, stresstålig, har respekt för vädret, organiserad, lösningsorienterad.

Boken ”Vägval” ges ut av bokförlaget Max Ström och går att köpa på bland annat adlibris.com och bokus.com.

Angelica Larsson. Foto: Stefan Nilsson